hvad du här ser, är sanning; vi äro lyckligao oAck Jean, äfven du är en lögnliå sade hon och sprang skrattande tillbaka under en piruett. Om jag åter omfamnar dig, förvandlar du dig jemte alt det öfriga, till och med hatten, som der så vänligt ler emot mig! — O du sköna, sköna lögnlo klagade hon mjeltsjukt med vek, smältande stämma, odu ljufva, ljufva förflutna! — Hvad man vill inbilla mig mycket, emedan jag är en stackars dåraktig tokaln vMili, kom hit och gif mig en kyssbo Ack nej, jag skulle blott skada dig, ty menniskorna säga att jag är så tokig, att jag behöfver stryk och måste hållas bunden. Rudvolf var helt och hållet försänkt i hennes anblick. Hennes klagan uppväckte åter hos honom känslor, som han ansåg för utplånade, och under det tårarne störtade utför hans kinder, sammanknäppte han händerna såsom till bön och sade: Kom till din Rudwolf! Först i döden öfverger han diglo I detta ögonblick hördes ett barnaskri, hvilket utöfvade en skakande inverkan på den vansinniga. Med ängslig blick tittade hon åt sängen, hvarifrån skriket kom. Vår Hugo har vaknat, sade han till henne, gå, moder, och stilla den lillebi Modren störtade till sängen och fann ett vackert barn med blåa ögon. I