och kansle bungersrören, men derifrån bedja wi Gud oss bewara. Vi äro öfwertygare det eders konalmaj:t genom en nådig omtanka för fing trogna undersåtares wäl, wirtager de åtgärder omständigheterna nu fordra oc i afwaktande derpå wåga mi med tjupaste unrersåtlig wördnad, trohet och nit framhärra: Stormäktigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts undertånigste och tropligtigste undersåtare. (Underskrifter) Owilken den 11 April 1870. Denna ansökan inlemnaded af ortens representant wid riksdagen oc hwarpå söljte detta bewis: Utdrag af Kongl. Finand-departe: mentets expeditions inkommande diarium. Stockholm d. 20 April 1870. S. D. Jnkommo åtskilliga innewånare uti Owikens och Myssjö socknar i Jemtland med underdåning anhållan om ins ställande af de utaf Jemtlands läng unde sättningstomite widtagna åtgärder för intrifwande af nämnde socknars utaf misswäxt nödlidande innewånare bewiljade undsättningslån sumt om anstäånd med lånets återgäldande. Rätteligen utdraget, betygar: Stockholm som ofwan. Ex officio C. A. Westerstrand. Härefter tilläger wår brefskrifware följande: Sevan ansökningen blifwit til Kongl. Maj:t inlemnad, remitterades handlinz garne till fon. bibde i Jemtlands län, fom affordrades utlåtande öfwer anmärtningen; men nå,ot refultat har ännu ide afhörts; utan fortsättes ven executiva handlingen. Detta är beklagligt, samt att fe och erfara, hurusom utmätnins garne för den erhållna untfättningen pågå i te fattigas boningar, bwarest ofta mannen är långt borta på arbete, då deremot hustrun med flera minderåriga och hungrande barn, sitter hemma och med tårar i ögonen fer fin enda to pant: skrifwas och medel salnas att densamma inenlösa. Ett exempel må anföras som ej bör lämnas glömdt. Kronolänsmannen i orten hate en dag åtföljd af fin tjensteanbe, en fjerdingsman, företanit en resa till en från kyrkan aflägsen by, i och för utmätnings werkställanre å undfättninggfomitdten8 fordran, tamt i enahanda äs rende begaf fia från samma by till ett krononybygge, Dörsådahlen. Wid ankomsten dit war mannen ide hemma, men wäl hustrun jemte några minderåripa barn, deribland ett dibarn, alla bars nen sittande med hwar sitt stycke tall: bark, bräckt på glöd, gnagande och ätande denna bhårdsmälta spis, fom ej just war den båsta, åtminstone för barn och för ett ribarn, ett hårt tilltuag blandad med modersmjölken. Kronolänsmannen, fom på resan war försedd med matsäck, hade lämnat densamma i den by hwarest förs sta besöket skedde, men mycket ångrade detta, emedan han hade önskat gifwa dess innehåll til de barn, han fåg lifnåra fia på dylikt sätt. Ånrock skedde utmätningen.) M Y ) Wi anmärka blott Härmid, att en exekutor ej får följa sitt hjertas röst, utan måste werlskälla