stika tjenstemän härstädes, i ftaven fig uppehållande militärpersoner, ftadgfullmägtige m.fl Ester att en stund hafwa samtalat med te uppwaktande åtte han upp till biskopsgården, der han under sitt wistande härstädes kommer att logera. Biskop Beckman aaf på aftonen souper, hwartill omkring femtio personer woro inbjurna J vag på mworgonen kl 73, afreste prinsen, åtföljd af lanth. Weidenhielm, landssekr. Rydwall och landstamr. Anderberg samt boram. Fröbera, med det till baus tisposition stälda änaf. Fänrik Stål uppför Ångermanelswen til Sole lefteä. Återkomsten sker i afton, — J morgon ämnar prinsen bewista auretjenften i romkyrkan, hwarefter miedaa in: tages hos landsh Weitenhielm. På af: tonen aifwa stadens innewänare fest i star eträrgårren. Tidningsöfwersigt. I Göteborgsposten läses om be norr: läntsta banorna: I trots af de nibilir ftifta åfigter i fråga om nya jernmwigss anläggningar, fom wid senast församlade riksdag gjorde fig gällande, uppkomma tod altjemt förslag till nya linier, bwilfa göras till föremål ej blott för diskusfion, utan äfwen för undersökningar. Norrlands anspråk på jernwägsförbins delser med den skanrinaviska halföns mes sterhaf äro gamla. De grunda fig på de faktiska omständigheterna att sjöfarten på botniska wiken under en stor del af året ofstannar i följd af ishinder och att de norra prowinserna under denna tid befinna fir i ett isoleringetillstånd, bwars olägenheter ffarpaft framträtde wid den derståäres nyligen herskande bhungergnör den. Såsom skäl anföres widare den kanske ide fult lika mycket grundade förs boppningen att norrlands träwaruexport stulle på tenna wåg söka fia fram till werldsmarknaden och ven ifrånafatta bas nan derigenom blifwa en renderande bas na. Redan för ett par år tilbaka frams fom också ett få djerft förslag fom bet om en sammanbindning af alternativt BPiteå-lontet med kusten af Saltenfjorden eller af Umeå med Ranenfjorden. För wår del hafwa wi alltid warit anhängare af ett fortskynradt jernbanesystem och wi tro att en jernwäg eger förmåga ide allenast att befordra en förhanden warante, utan ock att framkalla en dittills ej befintlig trafik, men om en linie sådan fom den då föreslagna förmena wi dock det lindrigaste omdöme, man fan fälla, wara det att densamma tillhör framtitren ide nutiden. Något mera utfiat til att ur förhopp. ningarnes werld snart få träda in i werklighetens kunde utan twifwel förslapet om en jernwåg mellan Sunsdswall och Tronthjem ega. En komits blef förlivet år nedsatt för att taga saken i öfwerwågande, och denna lär hafwa ingått med hemstållan om undersökningars ans ftålante. Den redogörelse för ve eto: nomiska förhållandena, hwarmed fomitån beledsagar sitt utlåtande, synes bod wara något wäl förhoppningsfullt affattad. Atminstone är det oss oförklarligt, huruletes produktionen inom Norrbottens och Westerbottens län tan tagad i betraktans de, när det är fråga om en jemförelfes wis få sydligt belägen bana fom den till Sundewall. Den riktning, i hwilken förbindelsen mellan Swerges nordliga provinser och Westerhafwet först kommer til stånd, blir dock förmodligen en annan. Forts sättningen af wår norra stambana är ens daft en tidsfråga, ehuru olika meningar, såsom wanligt wid tylita företag, yppa fia om företrädet af de lanrsdelar, man föreslagit stola af ben nya banan genoms skäras. Man har tänkt fig att banan ftulle utgå från Storwiks station mid Falu-Geflebanan, derifrön föras öfwer Bollnäs och Ljusdal in i Medelpad, derifrån in i Jämtland til Storsjön, men bär, wid frågan huruwida riktningen skall tagas norr eller söder om detta provinsens hufwudwattendrag, möter genast me: ningeskiljaktighet. Den sydliga riktningen bar såsom den kortare och billigare blifwit förordad af jernwägsstyrelsen; ben nords liga lär deremot ifrigt förfäktas af Jämt. lands landsting, på den grund att denna riktning skulle medföra större förrelar för provinsen i sin helhet och komma att