Norrländska Korrespondenten – 21 juni 1870, sida 2

mycket mera, som list, egennytta och häftighet utgjorde framstående karaktersärag hos Rudvolf. Om altså Wilhelm en enda gång satte sig emot hans önskningar, eller rättare bofallningar, hade han att vänta en angifvelse inför högre myndigheter augående sina föregående öden! och detta måste ske förr eller sednare, då en hederlig karl i längden är ur stånd att lefva i godt förstånd med en oredlig, eller uppfylla alla dennes fordringar. Under sådana tankar insomnade Wilhelm slutligen, och, då han vaknade, var det full morgon. Nattens oväder hade åter upplifvat naturen, så att dalens växter visade sig 1 den herligaste prakt, — I motsats deremot skred förvaltaren med blekt anlete och lutad gång till kanslirummet, för att i jordeboken efterse, hvilken af de tvistande, farfar eller sonson, var rätter egare till det omtvistade jordstycket. Aateckningarne i jordaboken voro till Johan Rudwolfs fördel, ty de visade, att hans fader, Mathias, genom gifte kommit i besittning af ett hus, värdt 420 gyllen, och några åkerstycken, som voro värda lika mycket, då Mathias fader ej egde mer än en lada och några kappeland jord. Wilhelm slog just boken tillhopa, då hejduken inkom och anmälde baron Linsky. Wilbelm bjöd Linsky en stol och