Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 3

till presten och sedan flytt jemte Zehnalek, stupat i den hårdnackade striden, så att ingen fans, som kunde motsäga mig. Fyra månader derefter frigafs jag och lemnade Spielberg stolt som en konung. Hvad säger du derom, min vän? Jag. prisar dig lyckligs, svarade Zielner med dämpad stämma. Du är dock den lyckligaste ibland oss. Jag sitter redan åter i fängelse, då du deremot är den sträuge förvaltare, som låtit häkta mig. I morgon, hoppas jag, att du skall förhöra migoy Naturligtvis, om du ej föredrager att rymma i natto. Nej, vän Zielner, jag har ej skäl att rymma, och som jag hoppas att i dig fiona en opartisk domare, fordrar jag rättvisan. Du sätter mig uti en pinsam förlägenhet, ty huru kan jag frikänna dig, då du visat dig uppstudsig emot godsherrens myndighet och tillfogat min skrifvare lifsfarliga blodviten? Men han öfverföll mig som en röfvare och var den förste som slog. i Sådant läder vill sådan smörja ha. Jordeboken skall för öfrigt visa dig, att detta hus tillhörer mig och ej gubbeno. Jag önskar intet bättre än att kunna sätta dig i frihet. Jag tror dig på orden, svarade fången med ett slugt leende.