Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 3

honom till marken, då min gode ande rådde mig att försöka öfverlista honomo. Eders högvördigheto, sade jag, mig kan ni lugnt anförtro dem, ty jag ämnar dermed hjelpa vaktknektarne mot mina gudlösa kamraterop. Patern trodde mina ord och lemnade oss vapnen. Utanför dörren kom jag sedan i gräl men en kamrat, och Gollinger, som länge hatat mig, begagnade tillfället och sköt mig. En annan nedhögg då Gollinger. hvarpå de aflägsnade sig och läto mig ligga der i mitt blod. När jag återvann sansningen, befann jag mig i hospitalet. Fastän läkaren försäkrade, att såret snart skulle blifva läkt, var jag dock förskräckligt dyster till sinnes, ty jag erfor, att alla deltagarne, i upproret hade att vänta ett förfärligt straff. Redan var jag betänkt på att taga mig sjelf. af daga, då guvernören Mittrowski, beledsagad af våra vänner, Heger och Sturm, inkom och vände sig till mig. Rudwolfx, sade han, Ni har uppfört eder väl, och jag skall rekommendera eder hos hans majestät till benådningo. Vän Zieluer, jag är lyckans skötebarn. Min kollossala lögn inför presten troddes, och mitt sår ansägo de mig hafva erhållit, emedan jag motsatte mig kamraternas flykt. Händelsevis hade alla, som följt med mig in