Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 3

Jag besvär dig, Rudwolf skona mig! Du kan räkna på min tacksamhet. Jag räknar ock derpå; men gör dig inga gråa hår för processens skull, ty du kan hjelpa mig, utan att gifva fru Justitia någon örfil. Gud gifve det! Bra sagdt och kristligt tänkt, men du var äfven på Spielberg ett mönster af redbarhet. ?Jag ber dig tala ej så högt! Men säg mig, huru det förvånande lyckades dig att blifva förvaltare här på godset! Genom en mängd lyckliga tillfälligheter och ett fruntimmers gunst. Genom ett fruntimmers gunst! Jag borde hafva insett det, ty du gör öfverallt eröfringar. Apropos, du känner troligen, att Paulina ej mera är kvar på Spielberg? Kort efter din flykt lemnade hon af förtrytelse deröfver, såsom man säger, Spielberg, utan att man kunnat upptäcka, hvart hon begifvit sig hän. yIvem sökte upptäcka det! Jag, ty jag älskar flickan och vill göra henne lycklig. Det vill säga, om ni ej redan ären man och hustru, ty jag åtminstone tror, att hon kände din vistelseort och reste efter dig. (Forts.)