tala mig så förtroligto, svarade Wilhelm. oIlafva vi möjligen träffats förut 7 Gör inga uadflykter, Zielnero, genmälde fången, oty vi känna hvarandra; men om det behagar dig att spela främling, så har jag ingenting att invända deremot. Jag begär ej, att du för mig skall blotta dina fötter, fastän jag af egen erfarenhet vet, att jernringar, som man i åratal burit, efterlemnar märken på fötterna, hvilka ej så fort utplånass. Vet ni, hvad ni riskerar genom att förolämpa mig med eder dåraktiga beskyllning? Jag riskerar mycket; lifvet är menniskans högsta goda, och det kan. jag förlora; ja jag tviflar ej på, att du skall försöka mörda mig. Deri gör du dock orätt, ty det är ovist både att mordet skall lyckas, och att du skall afvända misstanken ifrån dig. Var förståndig, Zielner, och räck mig handen. Du vet, att jag alltid varen god kamrat. Vi hafva i åratal utstått samma lidanden, och om jag utan ditt förvållande förrådde dig, vore jag den störste skurk under solenv. Wilhelm stod obeslutsam och stärkte derigenom sin fordne kamrat i dess tro. När han märkte, att denne var säker på sin sak, sade han slutligen med dof och darrande stämma; voludwolf, hvad kan jag göra för dig ?o