Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 2

taren. Sätt honom i arrest!o befalde denne, intagen af ovilja, men det sista ordet kom klanglöst öfver hans läppar, och han förmådde knapt dölja den förskräckelse, som plötsligen bemäktigade sig honom. I arrest!o skrek med häftig vrede fången, som blödde ur ett sär i hufvudet. Skicka i stället i arrest det röfvarepack, som öfverföll och misshandlade mig. Jag säger eder, min herre —. Johan stannade tvärt i talet och blickade förvånad på förvaltarep, Ni skickar mig i arrest? sade han efter längre tystnad, leende och med tonvigt på första ordet. Sällsamt, mycket sällsamt bo :pHvad skall detta betyda? frågade Wilhelm och visade sig förtörnad, medan hans hjerta bäfvade af truktan. Ni har uppfört er illa och förtjenar derför straff. Det är ej als sällsam.