Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 2

ligen fann i ett beklagligt tillstånd. Efter ett kort dröjsmäl hos honom gick han in i sin sängkammare och utsläckte ljuset, ty han ville, att man skulle tro, det han redan gått till hvila. Vid midnattstiden tog han kappan på sig och begaf sig med en lampa i handeu till kanslirummet samt tog fängelsenyckeln i handen och begaf sig dermed åstad till fängelset. Detta var så beläget, att ej fler än Klaus, hans egen tjenare och hejduken borde kunna varseblifva hans företag. men den andre snarkade högljudt i hans förmak, den förste låg sårad till sängs, och den tredje hade han nyss hört en Slovak kalla hemifrån. Väderleken var äfven gynsam, i det korpsvart mörker betäckte trakten, och starka vinstötar alt emellanåt skakade byguaden. Omständigheterna voro altså de bästa han kunde önska. Sakta öppnade Wilhelm låset och inträdde till fången, hvilken låg halfklädd på en bred bänk med det förbundna hufvudet stödt emot handen Jag har väntat digo, sade denne ocl reste sig upp. Derpå kände han med handen på sitt hufvud och fortsatte vresigt: Den fördömde karlen slog sö hårdt, som om han skolat klyfva er trädkloss! Sätt dig vid min sida, mir vän, ty vi hafva mycket att omtala för hvarandra. Jag begriper ej, huru ni kan till