Norrländska Korrespondenten – 17 juni 1870, sida 2

infann sig hos honom och å hennes vägnar inbjöd honom till ett schackparti. Han lät anmäla opasslighet, men tillade, att han ,skulle infinna sig, i fall illamåendet gick öfver. Under den största oro gick han derefter af och an i rummet och funderade öfver, huru han skulle kunna rädda sig ur den fara, i hvilken han så oförmodadt hade råkat. Vid nattens inbrott kom slutligen hejduken och frågade, om han skulle belägga sin fånge med bojor, men Wilhelm svarade nejo och frågade, om han var säker på, att denne ej kunde bryta sig ut. Hejduken gick då i borgen för bygnadens soliditet, men erbjöd sig att för större säkerhets skull vaka utanföre vatten igenom. Det är onödigto, förklarade Wilhelm, ty utan verktyg bryter äfven den slugaste fånge ej upp fängelset, åtminstone ej på en natt; ni kan derföre lugot begifva eder till hvila. Har Klaus blifvit betydligt sårad? pJo, det är säkert; han led de häftigaste smärtor, då man bar honom hem. Fältskären har derför blifvit efterskickado. Jag skall ännu i dag besöka honom, men säg huru det kom till ett så beklagligt uppträde ? Uppriktigt sagdt, herr förvaltare, var Klaus något het. Då odågan ej ville lemna farfaderns hus, utan påstod