Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1870, sida 2

riskt vis. Wilhelm befallde honom då att skicka hejduken, att skydda åttioåringen mot hans dotterson. Sedan skrifvaren gjort den invändningen att många gubbar af 80—100 år funnos der i trakten emedan den var ovanligt helsosam, upplyste Angeli, hvem som menades, och skrifvaren lofvade, att han sjelf skulle åtfölja hejduken, emedan han sedan längre tid tillbaka kärde Johan för att vara en vild och tygellös salle. Som Angeli dittills under sin enketid mer vistats hos brodren, bodde hon vid sina besök hos sina 900 undersåter i Horna oftast på en landtgård ej längt från godsets hufvudbygnad. När de hunnit dit, ville Wilhelm taga afsked, men hon bad honom följa med sig ditin. Han åtlydde naturligtvis, och snart sutto de vid hvarandras sida och samtalade, dock ej om godsets angelägenheter, utan om hennes egna enskilda. Aldrig hade Wilhelm funnit henne älskvärdare än nu, då hon satt och för honom omtalade sin förflutna lefuad. Hon nämnde, att hon emot sin vilja tvingats att gifta sig med herr von Labanz, en äldre man, som hon ej blott ej kunat älska, utan till och med nödgats förakta för bans osedliga lefnads skull. Hennes fader åter förmenade, att de män, som i ungdomen varit utsväfvade, sedan de rasat ut,