Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1870, sida 2

var framför sig, medan djupa andetag höjde och sänkte hans bröst. Angeli betraktade honom uppmärksamt och återtog saktare: Ni känner eder kanske ej lycklig i min närhet ?Icke lycklig! svarade han och upvaknade ur sina drömmar. Ack, om jag finge förläna uttryck åt de känslor, som mäktigt bestorma mig, skulle jag sjunka. till edra fötter !o Jag ser i edra ögon, att ni är svårmodigt stämd. — Min vän, ni synes dölja en hemlighet i djupet af eder själ. Något oroar eder; kanske skola ännu många månader gå till ända, innan ni anser eder väninna värdig att få dela eder hemlighet ?2o i Wilhelm uppsteg raskt och trädde med synlig sälsrörelse till fönstret. I samma hörde man utifrån ett förvirradt skrik, och då han tittade nod på gatan, såg han, huru hejduken jemte några bönder förföljde en man, som sökte springa undan dem, samt huru arbetare från glasbruket, som då återvände hem, stälde sig i vägen för honom och togo honom till fånga. Denna scen förmådde Wilbelm att taga afsked från sin nya väninna och affägsna sig. Hejduken kom honon till mötes och anmälde, att man vari tvungen att med våld bortföra spets bofven ur morfaderns hus och att har dervid pryglat Kleus så duktigt, at