Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1870, sida 2

blefvo de ömmaste äkta män. Han var derför obeveklig, och hon måste lyda. Huru grundade hennes aningar varit, visade sig snart, ty knapt voro de gifta, innan han behandlade henne såsom en tjenarinna och till och med misshandlade henne. En gång hade hon af hans råhet blifvit tvungen att återvända till sina föräldrar, men då hade han kommit efter och bedt henne om förlåtelse samt lofvat bättring för framtiden, och derigenom förmått henne att återvända. Hans löfte hade dock ej blifvit uppfyllt, och det var derför utan sorg hon efter ett treårigk äktenskap sett honom aflida at följderna af ett fall från hästen under en jagt. Efter hans död hade hon länge varit plågad af mjeltsjuka, men denna hade småningom gifvit vika för andra känslor. Hon hade funnit sig hehöfva vänner, och det var i egenskapen af vän snarare än broder hoJmD innerligt slutit sig till Földwoy, nu trodde hon sig hafva funnit en ny vän i Wilhelm. Ack, huru god ni är fru von Labanz som finner mig värdig en sådan titel! svarade Wilhelm på hennes meddelanden. ÅJag skall äfven göra allt, för att visa mig värdig eder vänskad. Om ni mottager benämningen ovänn, måste ui i utbyte kalla mig ovännin