Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1870, sida 3

ty jag fyller trettio år, innan vintern inbryter. Blir det ej detta, så blir det något liknandep, genmälde gumman med ett otäckt leende. Tecknen kunna visserligen förirra sig så att den olycka, som hotar eder, kan drabba en annan, men sådant händer blott en gång ibland tusenderv. Du är i dag vid dåligt lyune-, sade Angeli, och visar dig derföre ej genom glada spådomar tacksam för vårt nådiga besök. — Afven mig har hon nemligen sagt obehaglighetero, tillade hon, vänd mot Wilhelm. Och ehuru jag vill anses för upplyst, måste jag dock tillstå, att hennes ord gjort mig nedstämdy. oDeri gör ni orätt, nådig fru, ty, om äfven en hemlig vetenskap vore möjlig, kunde den endast falla på de lärdas lott, hvilka känna naturens krafter och deras verkningarv. Jag försäkrar eder, herr doktor, att jag ej tror: på Rosalkas prat, men hon spådde mig, att en af mina ifrigaste önskningar ej skall-gå i fullbordan, och det är just denua möjlighet att misslyckas, som nedslär migo. Wilhelm märkte, att gumman hviskade några. ord: åt sina korpar och frågade derföre, om hon äfven spådde foglar. oDem har jag spått för längesedan, men de voro lika klentrogna som niv.