Norrländska Korrespondenten – 10 juni 1870, sida 2

ensam ansåg sig hafva anspråk på hans böjelse. En sällsam käusla bemäktigar sig mig, svarade han dystert. Det förekommer mig, som om jag aldrig skulle se dem återvändar. Fruktar ni, att en olycka skall drabba min broder?o Nej. Olyckan kan äfven träffa mig bo Hvad har ni att frukta? Ingenting. Ehuru jag anser min nedtryckta stämning såsom förebud: till en olycka, är det dock möjligt, att den blott är en följd af mitt blods svallningo. Låt oss hoppas det sednare! Dock kunna vi, efter som vi tillfälligtvis äro i bergbexans granskap, gå till henne, för att få upplysningar angående framtiden Men jag trodde ej, att nådig frun var vidskeplig?o Kanske något litet. Följ med mig, ty om vi ej just böra tro, hvad hon säger, erbjuder dock besöket nog intresse, för att hålla oss skadeslösa för en stunds promenadv.