Norrländska Korrespondenten – 7 juni 1870, sida 2

så fort han kunde, under massans jubelrop. vÅr ni nöjd med denna upprättelse, herr doktor? frågade Földwoy åter. Fullkomligt, svarade denne leende. Så hade jag för längesedan bort behandla skojaren. Käppen och piskan äro en sann välgerning för menniskoslägtet; de sammanhålla samfunden, slita hvarje tvist och upplösa hvarje disharmoni. Polesnak har ej rent samvete och vågar derföre ej att stämma mig, men skulle han äfven våga det, pliktfälles jag på det högsta till tio gyllens böter, då han för sina underslef länge måste sitta i fängelse, ty att han är en otrogen tjenare bevisas bäst deraf, att han vågat kalla veden för siu, fastän jag sjelf såg, när den hemfördes från Hornas skogar. — Barn, gån nu vackert åter till edert arbete, och lyden doktor Feldmann, till dess vi tillsätta någon annan att herrska här under vår frånvaro b Angeli och tablabiron läto sedan Wilhelm beledsaga sig till glashyttan och öfverhopade honom med loford, när de fununo, att hans nya iurättniagar voro eukla och hade ett behagligt utseende. Földwoy blef snart åter vid godt lynne och skrattade rätt hjertligt vid tanken på Polesnaks mot Wilhelm framkastade beskyllning, att dennes tunnare glassorter gingo sönder, när Å