Norrländska Korrespondenten – 3 juni 1870, sida 3

lolal, tager sig friheten underratta den ärade allmänheten, att jag i nyssnämnde lokal fortsätter min förr idfare näring, att på de billigaste wiltor, oc) på få fort tid fom möjligt är, göra nyltert folk till drinkare, till fattiga uslingar, fom de nyktra och arbetsamma sedan med fammans skott mäste försörja. Jag mill till salu hålla waror, fom på ett otroligt sätt stola föröla mängden af olycksfall, mångfaldiggöra antalet af de farligaste sjuldomar samt göra dem obotliga, hwilta förut warit helt lätta att bota. Jag will handla med waror, som skola göra den starkaste troppskonstitution swag, förstöra de herrligaste sjalsförmögenheter, utarma den vite, göra tiote till dårar, rättskaffens män till skurkar, redlige af färsmän till winglare, kyske till liderlige, ärlige till bedragare, med så ord, den sälraste dygd till den swartaste last, blott den råkar i mina händer. Jag mill handla med waror, fom skola stifta oenighet mellan äkta matar, lyfta sönernas bänder mot fäderna, göra hus strur till enkor, barn till faderlösa och mängden till tiggare. Jag will, med re waror, jag förföljer, förleda männen att misshandla hustrurna, mödrarne att förgäta fina dibarn och jungfrurna att föral:za fin oskuld och upp: offra fin ära. Jag will blifwa en orsak till, att ungdomen uppwäxer i ofunnighet, orerlighet och alla möjliga flag ar utswäfningar, få att den efterhand blir en tryckande börda för samfnndet. Jag will genom maror förhindra religio: nens framgång, befläcka kyrtans renhet och förorsala lelamlig, dandlig, ia ewig död; ja, med få ord, jag will göra alt, hwad i mir förmåga står, för att upp: fylla detta herrliga land med förbruytelser, fattigdom, sjuldom och elände; och alt detta will jag göra med fara för min egen själ, för mitt ewiga wåäl. Sfulle någon nu wara få oförsfämd att spörja, hwem fom ingiswit mig mod och djerfhet att bringa få otaliga olyckor öfwer mina medmenniskor, få blir mitt öppna och uppriktiga fwar: penniugen. Jag har en talril fomilj att förförja, och handeln med bränwin och andra fprit drycker är den, fom gifmer mefta aftaftningen, och samhället är högst beredwilligt att understödja densamma. Jag bor uti ett fritt land och tyder mig således hafwa rättighet att undergräfwa helsan, utrota sedlighet och döda alt andeligt lif hos alla, fom wilja hedra mig i min bo: ning med sina talrika besök. Jeg wet ganska wäl, att den Hel. skrift säger: Du skall ide dräpa! — samt att Bibeln förkunnar we och förbannelse öfwer den, fom förleder fin nåsta till fynd. — Jag bar i samma heliga bot läst, att ingen drinkare skall ärfwa Guds vife, och fan således ide wänta att den, fom gör andra till drinkare, skall röna bättre öde. Men hwad skall jag göra? Jo, enda medlet, hwarigenom mitt och edert timliga och ewiga wäl kunde räddas, wore, att I ide lyssnen till mina och mi na medbröders lockelser, och att I ide njnten af de förrädiska drycker, hwarmed wi drifwa mår handel; att de nyktra med föraktets stämpel brännmärka drinkaren (oc) krögaren 2), fräntaga honom alt med: borgerligt förtroende, lemna honom utan all förtjenst, tilldess han fig omwänder och bättrar. Wisserligen skulle jag och många med mig, gå under genom detta förfarande; men känner jag werlden rätt, få löper marten jag eller mina kolleger någon fara, genom denna min öppenbhjertighet. Werlden will bedragas, fade en snillrik lärd, fom dock till slut drack döden ur mina flaskor, och jag är öfmertygad, att han hade rätt En ärlig krögare. (N. A.) m Trichiuer. Föreläsningar i Kafper af Puck. 2. Kommunaltrichinen (Tvichina hycena) öfwerträffar om möjligt statstrichinen i