Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1870, sida 2

berättigad till bögre lönegrar, fon offir ven ide assopa lita enlelt. Den högwigtiga salens hufwudsakliga gång är söljande: en adjunkt eller lettor tlär fig i swart frack och hwit halsduk och anmäler fig ödmjutast för rektorn, möjligen med en kartebelagd skrifwelse. Rettorn wänder fia mördfamt till domtapitlet, fom anmäler saken allevunders dånigft hos kongl. maj:t. Naturligtwis måste det maltpåliggande ärendet behörigen utredas i ecttefiaftitdepartementet, hwarester det föredrages hos tongl. maj:t, d. w. s. regeringen, fom, i tysthet sagdt, icke wågar föga nej. En strifwelje, försedd med ett tung: ligt sigill, måfte nu regnliert utfärdas, hwari tongl. maj:t, utom det att domfaptlet eller h. 9. biskopen deri, såsom tu sende gånger förut, befalles Gud allsmäftig nådeligen, för någondera af dedfa myndigheter tillkännagifwer, att den fötande i nåder blifwit uppflyttad i högre lönegrad. . Härom utfärtar nu den ifrågawarande myndigheten en skrifwelse till rektorn, hwilfen åter i fin ordning har att uns derrätta den sökande. Sedan sålunda en half bof papper blifwit fulltlottrad, trenne embetsmyndigheter anlitade och Guds namn missbrutadt, får den ifrågawarande högre elementarlärowerksläraren anses Af nåd wara uppe flyttad i högre lönegrad. Men är icke den högre lönegraden hans obestridliga rättighet? Skall icke hans sjetfständighetsläånsla finna fig kränkt af att emottaga af näd, hwad fom är hans rättighet? Wi tunna nemligen aldrig föreställa oss, att kongl. maj:t af nåd upp: flyttar i högre lönegrad någon, fom der till ide är berättigad. Det more ju att alt för illa hushålla med statens merel. (M. H. o. S:T.)