Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1870, sida 2

Wien, har liten växt, kort och brunt hår, gråa, ögon och rundlagt ansigte med starkt framskjutande näsa. Till karakteren är han särdeles fräck och tillställer gerna besatta upptåg, hvarpå uppmärksamheten särdeles fästes. — Vid afvikandet bar han . . . Och så vidarep, afbröt Angeli honom. Jag försäkrar herr domhafvanden, att jag hvarken hulpit, eller ens sett personenv. voJo, det har du vissto, svarade Földwoy ifrigt. Erinrar du dig ej den Slovak, som var fräck nog att åt dig kasta en slängkyss, när han efter undfången prygling fördes förbi dig? Det var just personen i fråga, ty han kan väl ömsa kläder, men ej figur, Vid förhöret svarade han på ett sådant sätt, som om han ville drifva med mig. och hejdukens öra fastnaglade han vid ladan, liksom om denne varit en flädermus. Derigenom anser jag han: fräckhet och lust för besatta upptät vara till fullo bevisade; dessutom had han ju på ladan skrifvit: Weps öronläkare! Om efterlysningen anländ en dag tidigare, skulle vi hafva hafi förtjensten att genom hans pripand förhindra mycket ondt, ty en man mer hans omätliga fräckhet är alltid bered till hvilket brott som helsto. Földwoy vände sig till Wilhelm vär det ej komiskto, frågade han, oat