Norrländska Korrespondenten – 27 maj 1870, sida 2

Wilhelm uttalade i de artigaste ordalag sin vördnad för en kvinna, hvars ande förmådde sysselsätta sig med hvarje område för menskligt vetande och slutligen höja sig till stjernorna. Tro ej, att ni har framför eder en verklig astronom, som tillbringar natten i studerkammaren, för att rikta sin vetenskaphb sade Angeli, leende. Nej, herr doktor, jag är en helt oskyldig stjernkikerska, som åtnöjer sig med att med vanligt dramatiskt intresse följa med de företeelser på himlahvalfvet, hvarpå de verkliga astronomerna fästa uppmärksamheten, och jag använder derpå blott en natilig stund i veckan. Men detta gifver mig lika mycken själslyftning som nöje, ty jag skådar på himlahvalfvet oändligheten af Guds makt och verksamhet och ser der i något vida mera än en vacker tapet. Fördem ej min dilettantism, herr doktor, ty den ger mig ersättning för många njutningar, som jag i min afskildhet på landsbygden måste sakna, och kostar mindre än graulåt i kläderv. Knappt hade Angeli slutat sin förklaring, iunan hennes broder inkom med ett ansigtsuttryck, som lät sluta till att ett vigtigt meddelande väntade dem. ÅBarn, sade han och visade på ett papper, som han höll i handen, ogiasen, hvad detta månde vara ly