Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1870, sida 2

huru ödet bestraffar tjensteförsummelse och dryckenskap. Det skall blifva en nyttig lexa för dem som för honom bLåt nåd gå för rätt, herr von Földwoy! Karlen behöfver säkert ej mer än denna lexa, för att i framtiden akta sig för fylleri. Han kan dessutom få inflammation i örtrumman och blifva döf på ena örat7. ovMå ske då! Jonas, du får för din befrielse tacka denne herre, som du i din dumhet har inspärrat i häkteth Mana försökte utdraga spikarne, men de voro så fast inslagne, att dertill fordrades instrumenter. Husaren skickades derföre till smedjan, att hemta en kniptång. Medan de väntade på hans återkomst, anmärkte godsegaren att några ord voro skrifna på ladans vägg bredvid dörren. Det klara månskenet satte dem i stånd att läsa dem. De lydde: Bepröfvad kur mot dålig hörsel! — Weps, öronläkares. Plå andra sidan om dörren stod: oHämden är ljuf bå Sedan den hämadlystne Weps fastspikat hejdukens öra, hade han med det ur såret flytande blodet skrifvit dessa ord på samma lada, der denne påstått sig hafva hört honom tala Slovakiska. (Forts.)