Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1870, sida 2

såsom sin hejduk. Från denne kom ropet. Földwoy befallde honom komma till sig, men han svarade i en ytterst sorglig ton, att han ej kunde. Hvarföre kan du ej, fullhund? Emedan jag är fastspikadsvHvad, fastspikad hÖ Ungraren och Wilhelm sprungo ur vagnen och bort till ladan. Der sågo de verkligen, att hejdukens högra öra med två spikar var fästad vid dörrposten. Jonas huru har detta tillgätt 2o frågade ädlingen under högljudt skratt. vJag minnes det blott dunkelto, sade hejduken och förvred ansigtet. Landstrykaren berusade mig och misshandlade mig sedan så förskräckligt, medan jag var rusig. Han bad mig följa sig hit och luta mig emot dörrposten, så skulle han fördrifva ruset för mig. — Aj, aj, aj, hvilken förfärlig smärta! Redan innan vi kommo hit hade den uslingen för afsigt att skada mig, ty, då vi gingo förbi smedjan, gick han dit in och köpte sig hammare och spikv. Hvad säger ni derom?9 frågade Ungraren, leende, sin ledsagare. Vederfares honom ej rättvisa? Hvarföre sällskapar han med landstrykare! Jag skall låta honom stå der till i morgon middag, på det att bönderna må se,