Norrländska Korrespondenten – 20 maj 1870, sida 2

hade då med sig en karl, som han sade sig skola ledsaga öfver gränsenn, Hvad hade han i värdshuset att göra 20 De rumladen, sade värden, som åtföljt husaren. Hejduken och landstrykaren? Ja, båda tillsammans. Mitt bästa vin måste jag sätta för dem, men de ratade det och krånglade dertill, när de blifvit beskänkta. Landstrykaren kastade en flaska Erlauervin efter mig, och då jag tog humör deröfver, skrattade hejduken, och landstrykaren betalde räkningen med guld,. Földwoy råkade i häftig vrede öfver sin rättsbetjents beteende och sade, att deune nästa morgon skulle trakteras med annat än Erlauer. Wagnen rullade vidare. När de utanför byen hunnit kastanieallöen, som förde till slottet, hörde de rop efter hjelp. Det kommer från ladan, sade Földvoy, oVi. skola se, hvad som är å färde. Är det ett röfvareanfall, skola röfvarne nog taga till flykten, när de se oss komma. Kör på raskt, Josefhy Snart hunno de fram till ladan, mot hvars dörr de sågo en man stå lutad, hvilken godsegaren, gynnad af fullmånens sken, redan på afstånd igenkände