Norrländska Korrespondenten – 17 maj 1870, sida 2

måste med hvarandra dela det snöda mommon, såsom vänner eguar och anstårp. Wilhelm vägrade ej att låta delningen försiggå, och den utföll till Weps belåtenhet, ty, under det Wilhelm blott behöll fyra guldstycken, vägde kamraten med synlig belåtenhet fem sådana i sin hand. Nu har jag vapenp, sade den sednare, smörjevapen, med hvilka man kan vinna mer än med skjutoch huggvapen. De bringa mig kanhända lycka hy Trettonde kapitlet. En originell öronläkare. Två timmar hade Wilhelm tillbragt i fängelset, när han hörde buller utanför dörren. Knarrande, öppnades den, och hejdukeu och domaren inträdde. Den sednare höll på Slovakiska ett så långt tal till Weps, att denne slutligen förlorade tålamodet och gick tillbaka och lade sig på sitt läger. Domaren begagnade sig nu af sitt knappa tyska ordförråd och lyckades slutligen att stappla fram något, som närmast lät som: Nu kan jag förstå, att ni ej begriper vårt språk, då ni ej visar någon glädje, när jag förkunnar att godsherren varit så nådig och skänkt eder friheten!