Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1870, sida 2

kar, och lusten att skämta öfvergaf honom för ögonblicket. Under några minuter kom intet ljud öfver fängarnes läppar. Vet man, att du är en flykting?s frågade Wilhelm slutligen sin kamrat. Nejo, lydde dennes svar. vOch hvarföre sitter du då här? Det gick mig precist som dig; Weps är denna gång oskyldig. En fördömd hejduk har spelat mig ett värre spratt, än jag någonsin spelat någon menniska. Kommer jag lyckligt lös, skall mitt första göromål blifva att uppgöra räkningen med karlenvs. Hvad har vederfarits dig? vIlistorien är kort och förarglig. J skuggan af en lada utom byen, såg jag en Slovak sitta hvilken hade till salu en hop knifvar, trädpipor och fnöske, Jag sällade mig till honom men karlen kunde lika litet tyska, som jag Slovakiska, och det kostade mig möda att göra mig förstådd. Jag ville köpa en knif af honom, och han angaf priset på tyska, men vi blefvo ej ense om handeln. Han gick då sin väg, men ropade dervid till mig, att jag skulle få knifven för litet bättre pris, hvarpå jag bad honom dra åt kanders. Mannen bortgick, och jag afdrog stöflarne, som klämde mig, och lade mig att sofva på en höbundt. Men jag väcktes ganska oangenämt och hade