Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1870, sida 2

Nej, det var en vansinnig kvinnas utsago, som bragte mig hitso-. vJa, min vän Zielner, om ärligheten vore ett flor, som, hängdt öfver hufvudet, kunde skydda emot bistygn, skulle jag länge sedan blifvit denna dygds dyrkare. Men vår nuvarande vistelseort visar dock, att rättvisan med lika förkärlek vårdar sig om moralisten som bofven. Jag såg en gång i en tidning ett påstående, att brottslingarnes antal står i noga förhållande till befolkningens, Enligt denne snillrike räknemästares statistiska tablå måste af 4,000 personer tre årligen komma i fängelse och af 400,000 en afrättas. Detta är så mycket värre, som ödet ej fäster afseende vid ålderny. pWeps, huru illa det än må stå till med din rättskänsla, är jag dock öfvertygad om, att du eger skarpsinnighet nog till att förkasta denna lära om ett oundvikligt öde, som dumheten uppfunnito. Allt för smickrande! Jag ger dig denna gång rätt, ty denna lära är allt för tröstlös. Men säg dock, min vän, vore det ej en egen ödets nyck, om vi nu båda på en gång skulle återförpassas till Spilberg, fastän våra banor i det fria varit så skiljaktiga lo Gripen af eu pinsam känsla, sänkte Wilhelm hufvudet och blickade på marken. Äfven Weps försjönk i sina tan