Norrländska Korrespondenten – 13 maj 1870, sida 2

såg med förnöjelse, att jag befann mig i en trakt, som hvarje menniskofiende skulle kalla paradisisk. Intet spår af tvafotade odjur fanns, och jag kunde gå i land utan fara att förföljas. — Naturligtvis förvånas ni min vän, ty ni vet ej, att jag varit en berömd simlärare och i Krems, Znaym och Passau uppträdt såsom eld-vattenskonstnär och skördat litet penningar och mycken beundrano. Du har, som jag ser, utbytt dina stulna kläder mot andran. Likaledes stulna; jag sålde på vägen min postiljonsdrägt åt en ärlig Jude, som betalde mig hederligt för den. Men säg mig nu, min vän huru du kommit öfver dina kläder? Alltid bar du varit en gentelman. Du måste förstå handtverket mycket bättre än jag, och jag skulle blifva dig högst förbunden, om du ville lära mig dina konstgreppv. Du misstager dig, Weps. Under min flykt kom det mig aldrig i sinnet att genom en dålig handling söka förbättra mitt läge. Derföre har jag äfven hittils haft lyckan med mig. En rik herre, som jag bevisat en stor tjenst, har låtit vårda mig i sitt hus och försett mig med dessa kläder Tro mig Weps, om du äfven ser mig här, så är det dock alldeles oförtjento. Har man upptäckt, att du är en Spielbergare 2o