slut derpå och ropade henne vid namn, men hon blott upplyfte hufvudet och kastade på honom en mörk blick. vMin vän, sade Wilhelm mildt, ovi hafva redan dröjt här för länge och måste derföre skynda, om vi skola lyckas att oupptäckta lemna denna trakty. Mili uppsteg och närmade sig honom långsamt. Hvad vill ni? sade hon vresigt. Tror ni, att jag ej mer känner igen eder, derföre att det skedde i förgårs? vMili, erinrar ni er ej mera, att jag befriat eder ur fängelset? Befriat, ha. ha, ha! Ni har bortlockat mig med lika söta ord som de, med hvilka ui pratade från mig mitt barn b Jag är eder uppriktige vän, Mili, och vill föra eder till eder make; men hvar skall jag finna honom?? Den vansinniga blickade då vänligare på honom och vinkade honom till sig; men då Zielner närmade sig henne, fattade hon hans hand och sade hemlighetsfullt: Följ mig åt sidan, der ingen hörer ossso. Villigt lät Wilhelm henne leda sig till ett busksnår, dit de blott med möda kunde intränga, och der sade hon: Hvad jag anförtror eder, får ni ej säga någon annan än kejsar Frans och kyrkoherden i Trenschin. Min man är lika så oskyldig, som två gånger två