göra fia en föreställning om, huru älftwärd, huru till fin fördel han då wisar jig. Detta nordiska wemodsdrag, som annars aldrig kommer fram i hans hårda dagliga lif, preglar hans julafton med mildhet, med humor, med frid. Han, fom annars tämpar med wäågor och storm, har nu (ugn, för att på denna afton låta tan ten ila till hemmet, till det älffade fofterlandet, till alla de lära, han rer efter: lemnat. Då wisar det fig, att det flappar ett mjutt, warmt hjerta under den blåa tröjan; då tager alt det menskliga hos den swenska matrosen ut sin rätt. Difiserarnas middag war slutad, på batteriet wa laffet serderadt oc sigarrerna doftade, mun talade om nyheter från hemmet, om hwad man sett och upplefwat på re forna, rå sekonden anmälde, att nu war manskapets julafton färdig att gå af ftar peln, att det war tid att fafta en blid på besfättningens arrangement. En ortester hade under resan bildat fig ombord. Med det mufiifaliffa finne, fom är fwens sken eget, hade manskapet sjelft inöfwat en mängd ovrtefter-fater, alldeles på fri hand. Jag will ej föga, att reprefentationen hade mycken ffola, men få hade den få mycket mera lif och friskhet — ret war med ett ord: swenst pifferari-mujfif, och presisionen war mer än otlanderlig, man sparade genom den stränga militära disciplinen. Denna orkester stämde nu upp fina hemlandstoner, och altrig glöms mer jag den syn, som der upprullades för of. Hela batteriets främre del war längs skeppets båda sidor medelst flaggor afdelad i små rum; i hwart och ett Ito do ett bord och två bänkar — få till mwida woro de alla lila; men hela ven inre dekorationen af dessa små hytter war öfwerlemnat åt det båtlag, tom der hade plats. J hwarje rum woro ljus i ritlig mängd anbragta på bajonetter, hwilka, symmetriskt och smaffullt ordnade samt behängda med sydfrukter och) blommor, ersatte julgranen. Men dessutom hade nä stan hwarje båtlag arrangerat en trangparent, än blott en balifrån belyst inftrintion, än en kopia efter ett eller annat beromdt fosterlänoskt konstwerk, än en hu moristist eller allwarlig originalfompofition. Här såg man YIanadis glida stolt genom böljorna, här bar Liberia-ordens inskription witne om, att fwenffens luft för ordenswäsendet ej lemnar honom, om han kommer till sjös — här fåg man en lock frambärande den rytandve julgröten, ett humorististt porträtt, gripet ur merte ligheten; der borta säg man Molins Bältefpännare med mycker skicklighet topierade efter Ny Jllustrerad Tidning. Och nu började grötrimmen. En röst höjde jig få högt, att den kunde höras öfwer hela batteriets alla hytter, och utropade: Denna gröt är kolt i en gryta och ide i en båt, Nu är wår julafton börjad — med fröjd och med ftåt. Så uppiteg en röft från ett annat Håll med en allusion på Wanodis fmwårige het att wanda för winden: Denna gröt är kokt i en gryta och ide i ett stinn — Gud låte VBanadis7 funna wända för mwind! och nu aflöste den ena kvickheten, den ena roligheten den andra under manskapets högljudda jnbel och skratt. Officerarne hyllades i många af dessa rim, famraterna fingo wäl en och annan speglosa; men det hela war få lifwadt och få trefligt, olat darra Anh ranada hanna wid namn