innehäll, bestående i barnlinne, och utbredde det omsorgsfullt på gräset. Det egentliga föremålet för hennes uppmärksamhet var en med perlor besatt barnmössa. Hon betraktade den omsorgsfullt från alla sidor, gnuggade den med en lapp och andades ofta på den. Sedan blottade hon sitt knä, drog mössau deröfver och utjemnade det röda band, hvarmed den var utsirad. Under detta egna tidsfördrif sjöng hon utan oafbrott; men han urskiljde hvarken melodi eller ord. Tonerna höjde och sänkte sig; än hörde han blott en sakta susning, än åter drillar så starka, att bergen deraf genljödo. Det gjorde på honom ett pinsamt intryck, när hon kurrade som en kalkontupp och dervid höjde eller sänkte det nakna benet. Öfver denna iakttagelse råkade han i bestörtning, ty det blef honom nu klart, att han i frihet försatt en vansinnig. Om hennes förstånd till följe af Linskys våldsbragd blifvit omtöcknadt, eller hon inbillade sig saker, som aldrig händt, kunde han naturligtvis ej veta, men hans hat emot Linsky kom honom att förmoda det förra. Men hvad skulle han företaga sig med henne? Som hon als icke lätsade om hans närvaro, utan fortsatte sitt tidsfördrif på ett städse galnare och för honom pinsammare sätt, beslöt han göra ett