lidandet och nöden! Frid och wälsignelse spridde syster Elise i lifwet fring fia, hwar hon framgick, — frid och wälsignelse ware och öfver hennes minne! Undantagswäsendet på landet. Wid ett sammanträde i Madesjö behuntladeg nyligen denna fråga. Under erfännan: be af frågans granlaga natur, såsom be rörantre förhållanden emellan föräldrar och barn, erinrade ordf:n om det allmänt öjwerklagade förhållandet, att färren ofta i fina kraftfullaste år till mycket unga söner och mågar försälja fina hems man och derwid betinga fig större uns dantagsförmåner, än hemmanet fan bära, synnerligast fom dettas köpeskilling oftast är långt utöfwer det werkliga wärdet. Som exempel härpå anfördes, att å ett hemman om 65 mantal, med ffatter up: gående till 191 rdr 35 öre, finnes ett undantag, fom, då rågen endast tages i beräkning till 12 rdr, litwäl uppnär till. 423 rdr. Gården, fom förlidet år war bortarrenderad, toftute arrendatorn i brukning och uppsåning 1,933 rer, men gaf i skörd endast 1,297 rdr efter höstens låga spanmålspriser; extra inkomster woro omkring 200 rdr. Detta hemman hate för några år sedan sälts till äldsta sonen för 12,000 rdr, jemte undantags afgiften, och gick nu wid konkurs aultion till omkring 5,000 rdr, med betydligt nersatta undantagsförmåner. Ett annat hemman 14 mtl, har på 10 a 11 år haft 5 egare; först fadren, fom fålde vet till fin 20-åriga äldsta fon för omkring 8,000 ror, jemte undantag, uppgående till mer än räntan af köpeskillingen; fo: nen twingades af prifet att genast sköfla skogen, mossbränna m. m., för att beres da medel till ve öfriga syskonens uttör fen; följden blef, att ban emigrerade till Amerika och dessförinnan sålde gården, efter att i tre år hafwa innehaft ben, till en främling. Den tretje egar ren sålde redan andra året till en fjerde, hwilken i fin ordning wiste få Liwerents komma med den till åren komna och fjuf: liga undantagsmannen, att han, f. d. egaren af hemmanet, måste åtorköpa det under det swära nödåret. Nu beklagade denne, den femte egaren, fia öfwer att hans dagar blifwit tunga mot hwad han trodde, då han i burgen stöllning först sålde gården och skulle slå sig i ro som undantagsman. Tal:n framhöll, att i tylika fall ide ens den enklaste beräkning gör sig gållande, utan att man i stället skyller på de swåra titerna, bankhväfen: det m. m,, utan att befinna, det äfwen med genomförande af intecknings garans tiföreningar, anskaffante af penningar å 10 a 15 års amortering m. m., berät ning och hughålgaltighet äro nödmändi: ga för att skapa wälstånd — Er swensk julaston i Grelland på Wanadis. Til RN. D. MA skrifwes från Grekland: En julafton med julgröt, julgris, grötrim — endast julgranen fat tades, af goda släl. Först i främmande land lär man fig att rätt uppskatta hem mets wärde: det är en fanning, fom jag fått lära mig hela mitt lif igenom — och äfwen nu förnyades detta intryck. Jag mill ej tala om den älskwårda gästfrihet, hwarmed mi blefwo mottagna ombord på PHanadis; jag mill ej tala om hwilken glädje det mar, att höra underrättelser från hemmet, — jag will endaft berätta om manskapets julafton, Ingen, fom ej har fett den swenska fjö mannens jul i en främmande hamn, fon