olycklig kvinnaj, sade den befriade. Ni måste kalla mig vid mitt namn. Känner ni det ej?) Ock, huru skulle jag kunna känna det lo Jag heter Mili. — Ack, min vän, om vi kunde blifva lyckliga! Vi förtjena det. Åfven eder själ omtöckna sorgens moln. När jag blickar in i edra ögon, tror jag mig hafva för mig en spegel. Jag kunde älska eder såsom en broderl!p? Mili fattade dervid Wilhelms hand och fasthöll den. Jag är skyldig att förtälja eder mitt lidandes historia, fortfor hon. Ni skall och måste veta, hvad som vederfarits mig, min make och mitt barn. Om Linsky, denne mördare och röfvare, kan dö lugnt, finnes det ingen gudomlig rättvisa. Ack. min dyre vän, öfvergif mig ieke! Hon smög sig dervid värmare till honom, lutade sin panna mot hans bröst och gret bittert. Wilhelm lugnade henne och lofvade att ej förr vika fråu hennes sida, än han bragt henne i säkerhet. Ack, om jag finge tala lo klagade hon med tårade ögon. obet kännes, som om mitt hjerta ville brista b Hon slöt sig närmare intill honom och tryckte sina läppar till hans. IIennes andedrägt blef varmare, och kind och panna prålade i den älskligaste rosenfärg. Hennes passionerade uppbrusning steg