påstär han fia haswa arbetat i Hernös sandstrakten och derpå förtjent omkring 40 reor. Om tilldragelserna tå B. häktades berättade målsegaren och witnet öfwer: ensstämmande oc framaick derur, att, sedan B. blifwit mid Ljusta-backen upphunnen och fasttagen samt plaserad i slädan mellan polisen och witnet, som skjutsade, warseblef witnet att B. tog fram en knif och ropade derför warnande till Sunnström, fom då gjorde en plötslig rörelse mid hwilken slädan stjelpte och Sunnström och Bonnivier föllo ut, den ene ofwanpå den andre. Under det re få lågo, den förre försökande att bes mäktiga fig knifwen, den sednare att om möjligt blifwa fri, war ret fom S. hän: ver sargades. Witnet hjelpte nu til och late fin öfwer bröstet på B., hwarefter de slutligen togo knifwen från bonom. Ytterligare twå gånger sökte han komma undan och följde ide stilla med, förr än S. försätrat, att han aldria skulle påstå att B. skurit honom. Sjelf påstor B. att han aldrig kunde ens ana att det war en polistjensteman, som öfwerföll honom på wägen och att han tog upp sin knif för att kasta bort ben, emedan han war rätd att om be, som antastade honom, finge tag i Enifwen te dermed skulle göra honom illa, ja till och med kanhända mörda honom. Rätten satte rock föra tro härtill, utan tömde Bennivier till 6 månaders straffarbete samt att med 21 ror ersätta Sunnström oc) med 4 ror Salin. Den römre förklarade fig ämna öfs werkflaqa domen.