Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

bonjtörar, humlestänger, årämnen, gruf stolpar, sparrar, bräder, bjelkar eller maft träd. Stall twäng till skogskultur existeva, få fon det rimligtwis endast ske un der jamma form som i Sachsen der mark, som ide till högre tultur anwändes, skall till skogsbärande förwandlas, wid straff af stigande böter — fom till en del till: faller kommunen — lagda å jordinnehaf. waren. Deremot marna wi högeligen för en lagstiftning lik den danska som twingar till derwarande skogsareals oförminskade bibehållande mid samma storlek, ty omilkorligen skall, iu mera landet blifwer befolfadt och resto mera kapital fom fam las, nuwarande skogsmark till ej ringa del, och till båtnad för wårt land, upp: odlas och göras fruktbärande. Och för dem fom tro att minskning af skogarne i klimatiskt hänseende ffall werka menligt, wilja wi blott erinra ej allenast om Eng land utan oc om Skotland. Stogarne hafwa der warit stora, de äro nu borta, men tlimatet är blidare än förr, och ne derbörden få hög fom man fan önska. Om och derwid fan erinras att dessa länder hafwa ett ötlimat, få få wi ide förglömma att wårt land dock är en halfö, och att om skogsodling bedrifwes på alla de Iokaler, fom ej lämpa fig för en högre tultur, såsom åter, äng eller godt bete, få så wi så mycket skog fom för landet och tlimatet är behöflig. Besynnerligt och lyckligt är för öfrigt, att skogssköflingens bedröfliga följder, fö respådda i trehundra år, ännu låta mwänta på fig och att i de flesta delar af lans det, priset å skogseffetterna, trots den fwåra brist, fom skulle hafwa uppstått, är få ofantligen lågt att just deri det swåraste hindret för all skogshushållning är att finna, ty det ligger uppenbart i den menffliga naturen att ej wårda fig fynnerli gen om det fom ej har något större wärde. Ej må man derföre undra på att endast kronan — som ej ser på inkomsten — idtar skogshushällning i Norrland, då der: emot t. er. i Stäne densamma med myc: fen omsorg bedrifwes af snart sagdt alla stogsegare. Der densamma med ekono: milt fördel tan idkas, saknas den ej Heller hos of: men inga lagar böra lunna twin: ga jordegarne att bedrifwa en ide lönande handtering. Will man lagstifta om sättet för skogsmartens skötsel, få bör man af ännu mera skäl genom lagbud förekomma återjorveus utfugande, föreskrifna wäxtföljcer m. m.; men få långt hafwa wi wäl ej ännu kommit. (S.-P:n)