Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

ifall det folk, fom hushållat få wäl med fina skogar, derför dömas till statens förmyndorffap? Men, frågar man fig, hwad fan ej du fas upp i strid mot sundt förnuft, då på den nationella känslans strängar ffog8föröådetsewisan uppspelas? Den liknar Helt och hället en känslopoesi, fom wi ännu hernsökas af, hwars innehåll, omskrifwet på enkel prosa, ofta nog skulle göra författaren tompetent till en plats på Con: sderg, men hwillet framsagdt i hög stämda fraser och wackra rim Tåter förs tväffligt, helst om österns barbarer fams ridigt omnämnas. Å mår prattiffa tid är det angeläget att alt reduceras till dess rätta wärde, och att man tillämpar Thorilrs sats att detta endast wara detta. Så oc inom ffogsbussällningen. Lägg intet hinder i mä gen för den enskilde att få på bästa sätt tillgodogöra fig fin skog, fåsom trådrullar,