Norrländska Korrespondenten – 3 maj 1870, sida 2

han tillryggalagt 800 steg, utan att hafva uppnått något hus, och han trodde att han gått en orätt väg, då han genom löfverket varseblef en mur. Som han efter framkomsten ej såg till någon port deri, klättrade han upp till murens spets och såg der, att han befann sig invid en trädgårdslik instängning med ett hus i bakgrunden och en springbrunn framför detsamma. Af fruktan, att genom ropande förlora ännu mer tid, gick han fram till förstugudörren, för att bedja om ett kärl att hemta vattnet uti, men fann då till sin förvåning denna dörr tillsluten. När han derefter tänkte bulta, hörde han en kvinnostämma, och såg ett fruntimmer sticka ut sina fioa händer genom gallret på bottenvåningen och vinka honom till sig. Han gick derföre dit, för att ursäkta sitt inträngande och framföra sin bön men husets innevånarinna förekom honom genom att halfhögt bedja: Rädda mig ur detta fängelse! För Guds skall rädda mig la Wilhelm stannade bestört vid gallret och betraktade bedjerskan. Jag äro, fortfor den klagande, en den olyckligaste maka och moder och hålles här i den skändligaste afsigt fången af en skurk. Jag känner eder ej, min herre, men eder anblick ingifver mig den öfvertygelsen, att ni omöjligen kan vara den eländiges vän oc