nom dubbelt högre aflastning erhållits från densamma, få hade ju detta warit till li ka stor winst för landet fom för den ens ffilde, oc) denne hade framför alt fått en wida större anledning till att få skog, och wårda densamma då aftastningen redan inom en mansålder fan uppnås. Att derföre fördöma skogens realisering innan den blifwer fullwäxt, har endast då nå: gon grund, när wisas kan, att derigenom aflastningen blifwer mindre, i motsatt fall är den en ren winst. Men ej nog härmed. Wi hafwa ty: wärr inom landet otaliga platsar fom funna frambringa en grufstolpe, men al: drig förmå producera en bjelte eller en timmerstock. Wore det då ett fel att från tylit stogsmark följa det finäre wirke fom den kan frambringa? Dessutom skall wid hwarje werkligt wäl ordnad ffogshushållning, såsom gallringsprodukter erhällas fina stänger, årämnen, grufstolpar o. d. wirfe, hwilfet det är en stor winst att kunna exprotera, och för hwilla först på sednare tiden den utländska marknaden blifwit öppnad. Ja wi hoppas t. o. m. att grenarne från wåra träd skola i form af swarfwade trådrullar blifwa en god exportartikel, od) att sålunda äfwen de al: dra finaste dimensioner — till de tantlöfas förskräckelse, skola finna en lönande afsättning på utlandet. Will man förbjuda exporten af finare wirte, få bör man oc förbjuda jordbrus faren att fälja fina lam eller kalfwar, ty be fingo jn oc ett högre wärde om de bibehöllos till ress att de blefwo fullwäxta Snart sagrt till det komista hörer deremot sådan forts llagolät fom den, hwilien för några dagar sedan förspordes irån Wexiö. Det heter derifrån: Såjom bewis på skogsförödelsens om. fatening i Småland, nämnes att en enda applöpare och exportör inom Wexiö unber loppet af de sednaste månaderna afsändt omkring 16,000 grofwa, till en del storwirkesträd. Nödwändigheten af ftatsmasternas mellankomst till förhindrande of landets ödeläggelse i skogswäg wisar fin alt mer och mer. 25 genomläsningen of denna lilla nos ts, frågar man i det sunda sörståndets