Meddelande från allmänheten. Om Jndalsbolaget. Herr Redaktör! Tillät mia, med anlednina af edra artiklar: GSundswallg-Poften och den lika röjträtten och Indaldg elfs kommunikations aftie:bolag, tro att ni är en ohygalig menniska, fom få der utan omständiaheter will kasta en författare i Sundswalsg-Poften — hufmurdftupa ut genom fönftret och aöra en bygganadschef till ett snille. Tror ni att det är tillåtet och menskliat att kasta en förfats tare, fom sitter i eget hus eller i för: hyrd bostad med qwitteradt hyreskontrakt på fickan, ut igenom fönstret — låt äfwen få wara, att han skulle arbeta på en röstskala. Nej, ingalunda; lika litet fom att påbörda en byganadvädyef fnille der. före att ban misslyckals isina bygnnadsföres tag. På fin höasta böjd skulle ni haft fon att falla honom ett misslyckadt eter wådligt snille; men knapt detta, ty han kunde ju, trots alla pålar och ktistor, för att ide nämna den fatala näldame men, fom gick med wårwattunet 67, till ombyte emot: betalag: Bera, frame slunga detta: Så jag bygger — Ty så roar mig att bygga: Bera, och hwad hade ni rimligtwis deremot att anföra — intet; ty jag will förmoda att ni ej har mera göra med bolaget och nåldammen än jag. Oh hwad odödlig: heten witkommer, månne ide en bygg: natschef har rättighet att ftälla och byg ga få, att han öfwerlefwer sitt arbete. Ligger ide endast deruti en aktningswärd sträfwan efter orörligheten fom ni, elakt nog, påstår honom med förskyllan och wärdighet hafwa wunnit i den fördömda Bergeforssen. Detta är i och för sig mycket, men vet fatalaste, vet fom Araverar mig mest, är, att det tycks ligga bil: lighet och sanning till grund för edra artillar. I sådant fall skulle det ohyag: liga icke ligga hos eder utan i och hos de händelser och personer ni beskrifwer, och jap således oaktadt alt mitt bemör vante att wara rättwis i min anmärf: ning, för att ide säna tillrättawisning, tilskynrat eder en orättwisa, måhända större än den ni tillfogat nämnde före fattare och byggnarschef; men dermed torde wäl ej wara få särdeles farligt, om man får förlita fig uppå hwad mer: bemälde byggnarschef i sitt beriltigande stolat wilja bewisa, men, märkligt non, ide få alldeles riktigt lyckats. Föröfrigt bör ni märka, att hela rensningsarbetet war ett betonadt förföt, fom forsättes i beriktinandet. — Hwad mera? Jo, ens daft en önskan, att ni iakttoge mera hofsamhet, eller rättare, wore bhygaligare, om ten klandrade salen tillåter det, ifall ni skulle, som icke otroligt är, falla på ret orådet att än en gång wilja intregsera eder tidnings läsare med slika fommunikationsartiflar. Peregrinus.