Norrländska Korrespondenten – 29 april 1870, sida 3

för att kunna säga något deromo, svarade Wilhelm. Men om jag får tro mina sagesmän, måste jag instämma med eder. Jag har hört Ungern lofvas så mycket, att jag ej riskerar något med att kalla det för det förlofvade landeto. Ni är kvick, herr doktor! tog Földwoy åter till ordet. Ni måste söka lära känna Ungern, om ni skall vara en sann verldsvis. Kom till mig i skola på någon tid, så att jag får göra eder till rigtig Ungrare och lära eder, hvad som menas med Ungerska hästar, Ungerskt vin, Ungersk tobak, Ungersk landtdag, Uogersk dans och Ungerska flickor. Dessa äro Ungerns företräden framför alla verldens konungariken och kejsardömen, och dem behåller det i evighet. — Kom nu och följ mig lFöldwoy drog Wilhelms och Kalmeis armar under sina och förde dem till två unga damer, som äfven hörde till jagtsällskapet och sins emellan hade en intressant likhet. De besutto nemligen samma korpsvarta lockar och samma yppiga former. Denna likhet förhöjdes derigenom, att båda hade kläder af samma form och färg, nemligen hopsnörd atilla af svart sammet, gulbruna kalpaker med hvita hägerfjädrar och gröna sidenrockar. Skilnaden dem emellan bestod i åldern, i det den ena tycktes vara tjugu, och den