va den sörste, fom stänger upp om morgonen ech den siste som stänger igen, icke består i att trötta ut sitt folk, ide består i att fiska upp en tillfällig fund efter den allmänna siängningstiden, utan i att anwända arbetstiden wäl oc) behandla fitt folt få, att de werkligen äro intresserade af sitt arbete. Wisserligen är töpmannens egen affarsdrift hufwudwilkoret för att affären skall gå bra, men nåstan fam ma wigt ligger på att ha raska biträden, och desfa söla fig wanligen dit, der de bli bäst bemötta. Låt oss befinna, att menniskan icke är skapad blott för att streta och arbeta, att hon har både lropp och själ, af hwilla den senare också fordrar någon wård. När den simple arbetaren redan är fri, står handelsbetjenten ännu kvar bakom disken, läg. må wara hur wacker som helst. En ortentlig öfwernskommelse borde träffas mellan föpmännen inom hwarje olifa gren od) ett tillrackligt högt vite bes stämmas för den, fom stänger jenare än öfwerenskommet. Det sägs att några äl: dre anserda affärsmän (i Kristiania) fatt fig i spetsen för ordna saten. Stulle detta rytte beträrta fig och öfwerenstommeljen komma till ftånd, är det wisst att des je herrar ffulle skörda den djupaste ertänsla oc warmaste tack af alla underord nade. Så långt norrmannen. År hans förs floa ide tillämpligt hos of? i — Från Upsala skrifwes till Nerites Allehanda: Man är i allmänhet litet ny fiken att få fe huru ftudentbewäringens exercis ffall aflöpa i år. Troligen beta: la de allra flesta för sig, och de andra af resa till sina hemorter. Det finnes fram: stående lätare här i Upsala, som hafwa uttalat sitt skarpa ogillante af denna åt: gärd, att ftudentbewäringen måfte ligga i läger. De flesta måste deraf taga slada till fin helsa, såsom alldeles owana wid strapatser af detta slag. Andra deremot påstå att erfarenheten wisat, att en bildad menniska tål mid en hård medfart bättre än en obilvad. Få nu se hwillen fom får rätt. Om sjelfwa åtgärden, får fom ett medgifwande åt tidsandans for: dringar af alla medborgares litställighet, är i det fallet intet att siga. Då adel och prester fått nppgifwa fina ftåndsrät tigheter, är det wål 4j för mycket om ftudenterna äfwen få börja ge med fig af sina. Emellertid tvarstå andra privilegiz er, fom äro wita mer orättwisa än dens na. Hurumira sindentexercisen genom denna ätgärd kommer att mista sin poesi och sitt nöje, äterstår att fe, Den blir förmodligen lifa fom förut i det fallet, ty den egentliga sliluaren består wäl der: uti, att de mäste tillbringa nätterna i lär ger, i stället för fom förut i fina hem i staden. Jernwägsförtjusningen fade fig helt hastigt. Sedan stadens tidningar smetat upp burra med stora botstäfwer på Hus tnutarne, slagit ett par kullerbyttor och taftat hattarne i mädret, alldeles fom anz dra skolpojtar, war hela febern förbi. Att Rektor magnificus lyckades samla nätt opp 100 personer till en estlig colltion, ter de magnifikaste tal höllos, och att I a 6 studenter från Salatrakten gingo med topparflagare ett par dagar, bewisar wäl just ide att ett tänge kändt behose blifwit fyldt. När alt kommer omkring ha de det kanske warit bättre att wara flutpunkt än mellanstation på en stambana.