Norrländska Korrespondenten – 29 april 1870, sida 2

drig med den sårade om annat än det, som rörde kuren, men oaktadt sitt svåra bekymmer gick denne dock raskt sitt tillfrisknande till mötes. I första dagarne af November tillät läkaren honom att besöka trädgården. Kaffern lemnade honom för detta ändamål kläder, som mera passade för en salong än en trädgård. Äkven erhöll han ur hans hand ett försegladt bref af följande innehåll: Mitt lifs och min egendoms räddare! Få stunder efter edert upptagande måste jag afresa. Men jag kvarlemnade min tjenare, till att sköta eder. Jag har äfven med innerlig fröjd af houom fått erfara, att ni är utan all fara. När ni är tillräckligt återställd, för att kunna fortsätta eder resa, så underrätta min tjenare derom, och han skall förse eder med respenningar. Gud vare med eder! Eder tacksamme Martel?. En vemodig tår glänste i Wilhelms ögon. ag utlemnas ej! tänkte han. Den ädelmodige mannen har borttagit tecknet till min vanära och förtega, hvem han herbergerar. Han vill till och med förse mig med respengar, och jag mottager dem, för att ej nödgas tigga. — Räddar jag mig lyckligt ur de Österrikiska länderna, och välsignar Gud min fit, skall jag återbetala honom penningarne såsom ett lån. Mod, Wilhelm, mod! öfver dig vakar ett