det andra och tetta göromål öfmerlems nas alltid utan tillsyn åt ffjutgböns derna metan postiljonen förskaffar fig wälbehöfliga förfriskningar. Huru lätt är bet ide mid sådant förhållande att tå en postwäska bortstulen eller bortförd! Wi hemställa derföre till herr poftmästaren i Sundswall, hwilken, mi äro öfwertygade derom, perna gör allt hwad han förmår för åstadkommande af ännu mera ordning och säkerhet, om han icke skulle finna tjenligt att utwerka det poftwerket anskaffar lätta och bekväma åtdon, hwari pestwåskorna kunna inlåsas, för äfwen denna linia. På detta sätt skulle den största säkerhet winnas och de stackars postiljonerna erhålla mera belvämlighet under utöfwande af sitt mörosamma fall. Det är minsann ingen angenäm sak att på en skakande bondkärra göra längre resor isynnerhet då man utan hwila mäste resa natt och dag. Wi äro öfwertynade att po ftiljonerna mera än en gång under fina nattliga färder utbrifta med Braun i följande af honom under en liknande krepps och själskakande färd framtlädta rim: Barmbhertige fader och Herra! Hwad ondt har jag, arme, vå gjort, Som nödgas att flacka på kärra Altjämnt ifrån ort och till ort? Jag börjar förfärligt att ömma, Ju längre jag hinner gunås, J hjertat man icke bör dömma — I bakändan nog det förstås. Således herr postmästare, wi bedja ännu en gång, gör alt hwad ni kan för postiljonerna och wåra postwäskor. Til Redaktionen af Nya Norrläntska Korrespondenten! Den 26 sistlidne Mars, spred fig det ryltet i den goda staden Sundswall, att ett barn blifwit funnet i brantwas fen neranför swarfwar Ågrens gränd, Ryktet blef dock snart en werklighet, då vet äfwen ett par dagar sernare stod att läsa uti eder ärade tidning af den 29 i samma månad. Men hwem war barnets moder, och hwem mar dess mör bare? det weta wi tymärr ännu ide. Polistruppen sattes wisserligen genast i rörelse, men det inskränktes wist blott till enskilta hus, och på gatorna. Man hade wäntat större framgång än wanligt, isynnerhet nu sedan man fått por liskommissarie, men ett ortspråk säger: Staten skall föras om ten oc skall dras gas på en fälfe. Det fan nog wara godt och wäl för stadens lugn och fäkerbet, att hafwa ännu en uppsyningsman öfwer polisen. Men hwad skall man bråka derom, det är ju blott en småsak. Bara man snart får weta hwilken fom jagat lifwet ur den lilla wärnlösa. Hwad skall man bry fia derom nu (fan någon tänta), isynnerhet fom det ej hände i går. Föröfrigt war det ju bara ett barn, ingenting att fästa uppmårksamhet wid. Det hade warit en annan sak om det hade warit någon af wår goda stads (lättfinniga) gubbar eller ungherrar, bhwilka man ej lider brist på Tänk hwilken sorg, hwilket sökande efter per: ningsmannen. TY det är ju enligt wissa personers tanka, icke lif fom lif, och ändå har wår Herre gifwit samma lif åt alla utan undantag. Det fan i en annan fynpuntkt betrat: tatt äfwen wara en sannina att få är, ty ett barns lif är mera wärdt än en åldre persons. Hwarför skulle det wara få? Jo derför att ett barn är en märn158 oskuld, då deremot en äldre ej fan skryta med den förmånen. De hafwa ock warit detsamma, men warit är ej det; samma som wara. Det kan ej wara bättre i en stad der fylleri: oc) otutkslasten hör till ordningen för dagen. Det kunde wara bättre än det är. Men få van öfwerhet sådana undersåter. Sunrswall i April 1870. H. E. S — — — Kolisoc Rättegångssaker.