om man twiflade på tdenna styrelses wilja eller förmåga att, om tet ifrågas warande flatgandet inrymmes i bolagets reglemente, öringa detsamma till nöjolz tin wertställighet. Komiterate tillstyrka terföre gottän: nande af ret tilläng wir reglementets 6:te . fom förslaget innehåller. 17. Jnnehållet af denna H, sådant tet lyder i gällande reglementet, ger anletning till ålskilliga anmärkningar. Så t. er. torre bet ide blifwa lätt att beswara den frågan, hwarför en förfät ringetagare skall, om hang hus brinner, utså hela brandförsåtringsbeloppet, ouktatt allmänt weterligt ech bewisligt är, att huset, när det afbrann, i wärde ej uppgick till mer än sju åttondedelar af brantförsäkringsfumman, eller hwarsör, om försäkratt hus genom friwilligt köp säljes för en summa wita understiganre försälringsbeloppet, detta senare skall lvarstå såsem norm för bolagets erfättningsstyldighet under hela tio år från det brandförsäkringen erhölls, — eler bwarför, rå en ort lommit i vet läger: wall, att husen der ej funna säljas snart sagtt för något pris, netfättning i brant försälringswärdena för denna ort lit wäl ide skall få sle förr än efter en lika tits förlopp. Regeln för hwarje försälringebolag mäste rock wara den, att ven, fom lidit skara genom brand, bör få ersåttning för hwad han förlo: rar, men ide för mer; han eger ej att på försätringsgifwarens bekostnad göra fia någon winst. Wåran af att frångå renna prinsip bar erfarenheten mång: falriga gånger ådagalagt, och just i den senaste tiden hafwa wi haft talrika erempel på försök att genom påtänrning rea: lisera wärdehösa tus och åtkomma brands försäkringssumman, alltid upsående till mera än någon melat betala för husen. Det enda rätta är derföre, att brand: försäkringswärdet nersättes få snart husets werklina wärde faller derunder; men om tdenna arundsats skulle strängt mid: hållas, få skulle fastigheters branförfäfs ringswärten komma att alt för mycket fluktuera och egendomars anwäntbarhet såsom hypoteker att minskas. Af denna anledning har man trott sig böra söka ven medelwåg, fom antydes i förs slaget till ifrågawarande 8:s förän: dring. En fastighets egentliga wärde bör i allmänhet icke kunna under loppet af fem år undergå någon betyrligare förminsäånina; men der särant likwäl ins träffar, är styrelsens rätt att föreffrifwa uy besigtnina och wärdering å egen: domen genom förflaget bewarad. s 13. De dryga extra afaifter, fom under senare åren blifwit utskrifna, bafwa för delegarne blifwit särdeles betuns gande genom tet sätt hwarypå, enliat förewarande S, bolagets kassa bör åter: fyllas när den nedgött under den antag: na normalsumman. Då en stor brandskada inträffar, att bolagets kassa icke förslår till dess aodtgörande, fon uppenvarligen någon lintring i litviten af dertill erforderliga extra afgifter ice astudkommas, emedan bolagets förbindelser måste, om förtro: endet till tretsamma skall förblifwa orub: badt, punltligt fullgöras. Att teremot, enligt nu warande rea: lemente, utan annat behof än till fuö: sans fyllante, underkastu delegarne en utskrifning under loppet af ett är af änta till ett och ett halft ärs inträresasgijt, synes wara fullkomliat öfwerflödint och endast ledande till onötiga swärigheter för dem, fom till lassans förstärtante bidraga. På denna grund häraf har man ocfå ansett fia böra med alt skäl föreflå ren föräntrina af förewarande Ä, att ertra tillstott till lkassans fyllande endast må utstrifwas med ett halft ärs intvädegaf: gift årligen, tillress bristen blifwit fylr. 6 44 Den här ifrågasatta förändring är en nörwändig följd af hwad fom före: slagits mid näst förestående I. S 17. Denna S har genom det nu gällande reglementet erhållit en lydelse, som stär i strid med begreppet om ftyldigheten att ialttaga ömsesidigt ingångna förbindelser. Sannolikt har också ännu aldrig något försåtringsbolag åtagit sig att ersätta skada åt dem, som åsidosatt sina förbindelser till bolaget, och det har tå warit stådernas allmänna brandjtordgbolag förbehållet att gifwa första exemps