Norrländska Korrespondenten – 8 april 1870, sida 3

öppning i skogen, der han hade framför sig ett helt fällt af mogna björnbär. Gevast vederkvickte han sig af dessa välsmakaode och närande frukter och afkylde derigenom betydligt sin inre glöd. Från detta ställe höjde sig skogen småningom, så att han deraf kunde märka, att han hade hunnit bergskedjans fot, ehuru han ännu ej hade någon tri utsigt. Fotstigen förenade sig nu med en lätt banad farväg, som gick åt norden. På vinst och förlust följde han denna väg en god stund, utan att antingen anträffa någon boning eller komma ut i det fria. Derifrån gick vägen brantare uppför berget, och han nådde dess spets, innan han viste deraf. Hvarifrån kunde hans öga på venstra sidan om berget upptäcka en vid, mångfaldigt schatterad slätt med dimhöljda städer och köpingar. På hans högra sida utbredde sig ett mäktigt bergsland med vänliga dalar och vildt romantiska klyftor samt i deras djap rinnande bäckar, hvilka glänste såsom silfverband. Han spejade just efter ett gömställe, hvarest han kunde lägra sig och hvila ut, när han fick se en olastad arbetsvagn, dragen af ett par små hästar, komma vägen framåt. Han upptog då ur fickan ett silfvermynt och framhöll det emot den Slovakiske kusken med