Norrländska Korrespondenten – 8 april 1870, sida 3

måste taga, för att komma till nästa byn. yvägarne korsa hvarandra här på mångfaldiga ställen, och jag skulle derföre råda eder att stanna kvar här, till dess jag återvändero. Och när återvänder ni?) Om några timmar. Jag begifver mig nu till en vän, som på ett ringa afstånd härifrån väntar mig, och återvänder denua vägen. Lägg eder och hvila ut, ty här är ni säker för förföljelse vo Med dessa ord tog jägaren hägern på axeln och vek, utan att se sig om efter Wilhelm, ifrån ängen in åt skogen på samma ställe, der deune utträdt derur. Wilhelm satte sig på en mossbelupen trädstam, för att genom hvila något litet stärka de uttröttade lederna, men redan efter en sjerdedels timme reste han sig åter, för att fortsätta färden. Om jag inväntar hans återkomst, tänkte han, pär jag förlorad! Han såg, att jag är en flykting, och skall, för att förtjena belöningen, lemna mig i griphumrarnes händer. Bort alltså härifrån ly Wilhelm begaf sig åter på väg. Medvetandet, att han befann sig på Ungerskt område, gaf honom en underbar kraft så att hans fötter behöllo en god del af sin spänstighet, Han skulle ej heller längre sakna föda, ty efter kort vandring kom han till en