Till Leopoldstadt, för att der besöka en der bosatt kusino. Ni ser så andtruten ut, som om ni vore desertör eller något sådant7. Jag är ingen desertöro. Det är bra för eder, ty snart kommer en hejduk och tager eder i kragen). Huru, befinuer jag mig redan i Ungern? Så förundrad ni ställer eder! Tror ni kanske, att Ungerns träd äro blå och dess himmel grön, att här fåglarne simma och fiskarne flyga! Ja min vän, ni är i Ungern, men ni har bestämdt ej passerat tullen, efter niej vet deto. Jag har lugnt vandrat min väg hit.5 Lugnt, ja det ser man på eder, sade jägaren med satiriskt leende. Ni dryper ju af svett liksom en häst, som galopperat en half dagsresa. Derjemte är edert ansigte blekt som ett lärft, och man ser tydligt då eder, att pi måste stödja eder på käppen, för att ej falla omkull. Ni har blifvit jagad duktigt, Tacka Gud, att ni ej fallit i händerna på gränspatrullen, ty den skulle nog hafva transporterat eder tillbaka dit, hvarifrån ni kommit. Var uppriktig, hvartöre har ni rymt 20 Jag har ej rymt, utan endast smugit mig öfver gränsen, emedan jag saknade pass. Säg mig, hvilken väg jag