Norrländska Korrespondenten – 8 april 1870, sida 3

den antydan, att han ville gifva honom det, om han fick åka med honom. Som bonden beredvilligt efterkom hans begäran, tillryggalade Wilhelm med stor snabbhet på hans vagn flera mil. Under åkningen sade han åt Slovaken, att han ämnade sig till Frentschin, och denne lät honom följaktligen stiga af vid en korsväg och visade honom en brant gångstig, som han nu borde följa. Flyktingen fortsatte nu sin vandring till fots och kom snart till en bergshöjd, der han på knapt hundra stegs afstånd framför sig såg en gård, som, att döma af den uthängda höknippan och kvistarne, var ett värdshus, Detta, ett envåningshus, såg just ej inbjudande ut, ty det var nära sitt förfall. Af taket fanns knappast mer än långbjelkarne, och den ena sidan af den mur, som omslöt gårdstomten, stöddes af bjelkar. Ett välbygdt och snyggt värdshus skulle Wilhelm med räddhåga hafva förbigått, men i detta inträdde han förtroendefullt, ty under dessa murar, som voro nära att instörta trodde han sig ligga säkrare än i ett hotel. hvarest man träder resanden till mötes med anteckningsboken och nyfiket och misstänksamt söker spionera ut honom. En brunett flicka med ett angenämt ansigte och ett lindebarn på armen