Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 3

mannen. Vi höra till ortens polismyndighet. oOch jag är son till postmästaren i Reigern, från hvilken ni stulit ekipageto. Hvilket ekipage?) Det häryn. oDetta — omöjligt lo vNi har stulit det jemte postiljonsdrägteno. Har jag stulit! — Försvinn, eller ock kör jag bort eder med piskan! — Dock, med förlof, låt mig titta något närmare på eder lo Weps betraktade postmästaresonen med stor uppmärksamhet och sade sedan med synbar förundran: Ja så, det är ni? — Nu begriper jag hela historienv. Derpå tog han en polistjensteman vid hvardera handen förde dem åt sidan och hviskade halfhögt: Mina herrar, det är galne Jakob från Reigern, som ni säkert redan hört talas om. Han har många gånger sprungit från sina föräldrar. Då man ser på hans stirrande blick, märker man genast, att han är sinnesrubbad. — Skada, att han skulle vara förryckt, ty han är en vacker gosse af god familj och skulle annars en dag fått en vacker förmögenhet b Hvad säger karlen om mig? sade postmästaresonen och närmade sig till gruppen. Men kära herr Jakob, återtog den