Norrländska Korrespondenten – 5 april 1870, sida 3

hade förstört sin häst, som hade stupat framför Gödings smedja, för att först efter en timmes förlopp resa sig igen och sedan aldrig mer blifva så arbetsför som fordom. Men husbonden befann sig dock vid målet för sitt sträfvande, då han fann sin faders ekipage stå utanföre ställets värdshus. Ordningsmannen och hans biträden skulle just åstad och slita en tvist, då postmästaresonen träffade dem, androg sitt ärende och fick dem att vara sig behjelpliga, att återtaga fadrens egendom och häkta tjufvarne. Wilhelm befann sig i ett farligt läge. Som han ej ansåg sig hafva någon fördel af motsträfvighet, stod han just i begrepp att efterkomma befallningen, när ban fick höra sin kamrats stämma. Hvad står på? frågade denne, då han trädde ut ur värdshuset. Hvarföre oroar man nådig hberrn? Der kommer den egeutlige tjufven; tag fast honom! sade postmästaresonen och pekade på den ankommande Weps. Gif eder fången! tillade ordningsmannen och höjde käppen. Spetsbofven såg på honom med ett ironiskt leende och genmälde: Har ni något karnavals upptåg tör eder, efter ni skämtar på det viset med ankommande resande?? vvi skämta ej, förklarade ordnings